Rätt Humör

Har ni någonsin känt att det är en film ni länge velat se, ni har den hemma, men ändå så avstår ni från att se den dag efter dag eftersom ni inte är på rätt humör. Jag har ett tiotal filmer som bara samlar damm, jag vill se dem men är aldrig sugen på det.

Istället för att se en tung och bra film som t.ex. Babel så väljer jag att se på en mer intelligensbefriad film som the Heartbreak Kid. Vet inte hur många gånger jag valt sådana filmer bara för att jag vill ha något ”lätt” att titta på.

Men om det är en film jag sett fram emot så går det fort, t.ex. No Country for Old Men eller There Will be Blood. Det finns ett antal filmer jag ser fram emot, de som kommer detta året är.

the Dark Knight: Visserligen redan ute men har tyvärr inte sett den ännu. Ser den nästa vecka.

the Curious Case of Benjamin Button: Brad Pitts nya, verkar udda. Men på ett härligt sätt.

Flash of Genius: Fick rysningar när jag såg trailern, så bra.

the Rocker: Har man sett Rainn Wilson i the Office så vill man se denna.

the Spirit: Frank Millers nya, ser sjukt snygg ut i trailern.

Finns ett par till men dessa är de som jag har störst längtan efter.

Hancock

Då var det äntligen dags för denna filmen, en av de filmer jag längtat mest efter iår. Men tyvärr höll den inte vad trailern lovade. Trailern är listigt uppbyggd och har bara scener från de första minuterna av filmen, det som egentligen är bra.

Vi möter Hancock (Will Smith) på en parkbänk, där vaknar han av att en liten pojke säger till honom att han måste hjälpa polisen. Hancock flyger iväg, men inte utan sin sprit, visserligen så fångar han skurkarna men han gör skador för flera miljoner vilket gör att han inte är särskilt populär bland folket.

Vändningen kommer när han på sitt värdelösa sätt räddar en man (Jason Bateman) från att bli krossad av ett tåg. Denna man, Ray, är en PR-konsult som ska hjälpa Hancock att bli en bra människa och detta genom en rehabilitering i fängelset på grund av alla brott han gjort när han ”räddade” staden.

Det är ungefär hit som filmen är riktigt bra, en annorlunda sätt att se på en superhjälte. Han möter även Rays fru Mary (Charlize Theron) och det är efter detta som storyn blir udda. De ska förklara hur han fick sina superhjältekrafter vilket blir lite rörigt. Sen har vi ju det eviga problemet med hur man gör en superhjälte sårbar, även detta med en liten udda lösning.

Så de första 40 minuterna är riktigt bra, det ser ut att bli en fin film, men efter det så är det som om manusförfattarna fick lite problem med material och bara hittade ihop något för att få filmen över en timme.

Betyg 6/10

Fool’s Gold

Ytterligare en av Matthew McConaugheys filmer som inte gjort särskilt stor succé. Det verkar som om han mest ställer upp i filmen för att han då får visa upp sin vältrimmade kropp om och om igen.

Filmen är till stor del en saga om ett gäng som letar efter en stor skatt fast även lite inslag av romantisk komedi, åtminstone försök på det. Jag tyckte aldrig att filmen var speciellt spännande i sina actionscener och den var aldrig speciellt rolig i sina komediscener.

Jag tror inte det finns en enda skådespelarinsats som var särskilt bra heller. Det enda jag personligen gillade med hela filmen är Kate Hudson, visserligen var hon lika blek i sin insats som vanligt men hon har en helt otrolig kropp. Väldigt söt, väldigt vältränad och det var nog detta man sökte till filmen. Precis som i Into the Blue så har man en man som attraherar kvinnliga publiken (Paul Walker) och en kvinnlig som attraherar den manliga (Jessica Alba). Ett klassiskt knep för att förbättra en dålig film.

Betyg: 3/10

License to Wed

Inne i en John Krasinski period nu, blev sugen på att se denna efter jag såg Leatherheads under gårdagen. John spelar mannen i denna bröllopssaga, en man som är lika härlig som i the Office. Krasinski gör sig bäst när han har en väldigt söt tjej som motspelerska, denna gången av Mandy Moore.

Ben (Krasinski) stötte på Sadie (Moore) på ett litet cafe. Därefter gick de på date, flyttade ihop och till sist så friade Ben på Sadies föräldrars firande av 30 år som gifta. De bestämmer sig för att gifta sig i den närliggande katedralen av prästen Frank (Robin Williams). Frank gillar inte att folk skiljer sig efter ett par år så han har startat en före-äktenskapskurs som gör att de snart gifta är bättre förberedda.

Frank får dem att göra allt från att berätta (ärligt) vad de tycker om svärföräldrarna till att köra bil med ögonbindel, där partnern måste kommunicera för att de ska överleva.

Filmen är för mig en stor besvikelse. Franks upptåg är så extrema att humorn försvinner, det är bara irritation som känns. Manuset är inte tillräckligt bra för att denna historien ska hålla.

Den enda skådespelaren som gör en bra insats är egentligen Krasinski, Moore har alltid känns lika överdriven i sina komediroller och verkar alltid ganska korkad. Williams har inte gjort en bra komedi på många år, hans framtid ligger i mer seriösa roller där han ofta är mycket bra.

Regissören av denna film Ken Kwapis, och genom att kolla på filmen så ser man mycket väl vilken TV-serie som han har varit med och tillverkat. Det är ca 3 skådespelare från the Office som dyker upp här och var i filmen. Varje gång de kom fram, oavsett om det är Kelly, Angela eller Kevin så blir man lika chockad. Ytterligare en parallell är slutsekvenserna, där man hoppas att en fjärde ska komma fram.

Betyg 3/10

Leatherheads

George Clooneys senaste film där han även är regissör, en film som dock har blivit en enorm flopp i USA vilket gjorde att denna aldrig kom på bio här i Sverige utan den gick direkt till DVD.

Filmen är en härlig historia om Jimmy ”Dodge” Connely (Clooney) som vill göra proffsligan i amerikansk fotboll populär, nu står den i skuggan för Collegefotbollen. Han gör det genom att köpa Collegespelaren Carter ”the Bullet” Rutherford (John Krasinski) som även är en nationalhjälte då han fick tyskarna att ge upp i kriget. Det var i alla fall det som påstods, under filmen så försöker journalisten Lexie Littleton (Renée Zellweger) få Carter att berätta den riktiga historien om kriget.

Är inte direkt något fan av George men han gör en bra insats i filmen och har väldigt många härliga one-liners. Men det var inte på grund av honom jag ville se filmen, det var för John Krasinski. John är nog mest känd för sin enasående roll som Jim Halpert i den amerikanska versionen av the Office. Tyvärr så är han inte lika övertygande i denna filmen, han gör sig nog bäst som Jim där han kan göra sina gester mot kameran.

Det är riktigt skönt att se en sportfilm som egentligen handlar mer om allt vid sidan om planen än vad som händer på. Dock så har ju sportfilmer den nackdelen att de är extremt förutsägbara i slutscenerna. Men även fast de är förutsägbara så är de oftast väldigt underhållande

Betyg: 6/10